Sista Maj.

Åh vad jag njuter av kvällarna nu. Syrènerna blommar för fullt och det gäller att supa in dofterna innan det vackra är över.

Jag passade på att njuta så mycket att jag tog kvällsfikat med mig ut. Det är sannerligen inte ofta jag äter kaffebröd numera, jag mår så mycket bättre utan socker, men vad göra när maken och hans närmsta vän (som, precis som undertecknad,  älskar nämnda kaka) lämnade Mazariner kvar i köket, efter deras fika...

I väntan på att M skall bygga vårt växthus/orangeri så får syrènbersån duga. Helt ok måste jag säga. Men oj vad trevligt det skall bli när man kan sitta i ett solvarmt glashus och dricka kaffe svala sommarkvällar. Jag har lätt att se mig själv i den situationen. Som tur är det maken him self som gärna vill bygga. Vi skall vara hemma i princip hela sommaren, så det skall nog hinnas med. När han väl sätter igång brukar det gå i rasande fart. Tills vidare trycker jag in mig i en av våra syrenbuskar.

Extra trevlig kväll, när jag hittade fina Sara och Jörgen på Dunke Design i senaste Sköna Hem. Heja er fina vänner. Jag lovar att hojta så fort jag hittar en schysst industrilokal där ni kan visa upp alla era snygga möbler. Eller kanske en fin gård eller så.

Från soffan, med taxen Stina i knät, önskar jag härmed god natt. Eller god morgon för all del, om du läser imorgon först. Eller nåja, isåfall är det ju idag. Typ.

MORSDAG

Det här är min äldsta dotter. Nåja. Mest hennes mage.
Ellen Marlene fyller 25 år i sommar. Ungefär samtidigt, helst ett par veckor före;) väntar hon sitt och första barn. En pojke. Hon skall bli mamma och jag skall bli mormor. Jag vet inte riktigt vilket som är störst.
 Jo förresten, det vet vi allihop; det absolut största är att bli morfar!
Min man, tillika Ellens pappa, går upp i rollen totalt. Han har skaffat samma gravid-app som vår dotter och följer utvecklingen vecka för vecka. I snart 33 veckor har han försökt läsa högt för mig om vad som händer där inne i magen, steg för steg. Inte en enda gång har han lyckats utan att rösten bryts. Det är stort och rörande att läsa om hur ens barnbarn växer och utvecklas.
Ellen ser fram emot att föda sin son. Hon är förväntansfull på förlossningen, trots att hon vet att det kommer att bli smärtsamt. Det är överfullt på förlossningarna i Stockholmsområdet i sommar, ändå är hon trygg i att hon kommer få den hjälp hon behöver när det blir dax.

Det här är en nybliven mamma från Kongo. Hon är lyckligt lottad som fått föda sitt barn på ett sjukhus. De flesta andra föder hemma, på ett stampat jordgolv, utan möjlighet till medicinsk hjälp.
Varje år dör hundra tusentals kvinnor av sin graviditet eller förlossning. Ungefär 1 miljon bäbisar dör för att de inte får rätt vård.

Det här är Dr Mukwege. Han är överläkare på Panzisjukhuset i Kongo. Han har, tillsammans med sin personal, räddat livet på tusentals kvinnor , som annars skulle dö i skadorna efter fruktansvärda våldtäkter, som används som "vapen" i kriget i detta land. Han har även, genom det sjukhus han är chef över, och som bla Läkarmissionen stöder ekonomisk, bidragit till att kvinnor får möjlighet till en säker förlossning.

För 150 kronor kan du vara med och säkerställa att en kvinna får föda i säkerhet på ett sjukhus, istället för i en hydda. 150 kronor. De var vad jag betalade för parkeringen (ja, det är dyrt att parkera i storstan) de två timmar jag var på Läkarmissionens blogg-frukost igår. 150 kronor. Samma summa kunde räddat livet på en kvinna på andra sidan jorden. Gett ett barn sin mamma.

Det är precis det som Läkarmissionens morsdags-kampanj handlar om. Att genom att fira sin egen mamma kan man samtidigt vara med och räddat livet på någon annans. 

Kan man ge bort något finare på söndag!?

Gör som Vimmelmamman, åh vad jag gillar den tjejen, smsa MORSDAG till 729 72. Eller Swisha. Du hittar all info, bla hur du gör för att få ett fint gåvobevis till din mamma, HÄR

Trädgårdsmästarens dotter tar nya tag.

Idag blev det en tur till Zetas trädgård, tillsammans med äldsta dottern E. Jag älskar den platsen. Och jag inte är ensam.  Det brukar synas om man åker dit under helgen, om man säger så. Skönt att dra dit en måndag förmiddag istället. Lagom mycket folk och inga köer.

Ja, för det blev ju inte mycket med min odlar-entusiasm om en säger så. Eller entusiasmen var det kanske inget fel på till en början, men det höll liksom inte hela vägen. Vi lämnar det helt enkel tkr jag. Inte så viktigt, när allt kommer omkring, vad som hände med fröerna i de vackra fröpåsarna jag beställde. Och fick. Det viktiga är ju att plantor är inhandlade och snart (?) nedgrävda i min trädgård. Vilken dag som helst faktiskt.
Svårigheten är ju att på Zetas finns ju alla sorter du kan tänka dig, plus 1000-tals sorter till. Inte helt lätt att välja.
Jag hade bestämt, innan vi åkte hemifrån, att inte bara köpa hem vita sorter......

....det gick väl.... sådär....

Eller förresten. Vi köpte både smultron- och jordgubbsplantor. Jordgubbar är ju röda. Faktum är att de även hade vita jordgubbar, som fåglarna inte snor. Ångrar lite att jag inte köpte dem....

Älsk på ställen som Zetas, där man verkligen har haft en plan som man sedan följt hela vägen. Allt ifrån hur husen ser ut exteriört...

.... till brödpåsarna i restaurangen. SÅ snyggt. Extra trevligt för en som undertecknad, som tycker att det är kul med koncept och vet hur mycket jobb som ligger bakom. Heja dig Victoria Skoglund!

Även butiken är helt fantastisk och man vill ju plåta typ allt. Eller ännu hellre ta med sig hem!

När vi ätit av den goda lunchen, E tog Biff Lindström och jag fårost-sallad, var vi så nöjda över att vi lyckades se förbi alla frestande bakverk. Dock fick vi en timme över,  efter att all gröda var betald och instoppad i bilen, så då hamnade vi med varsin god kaka iallafall. Jaja. Väldigt gott!

Jag pekade finger åt fröpåsarna när jag gick förbi såklart. Och sedan åkte vi hem för att gräva ned alla färdiga jordgubbsplantor, luktärt, Klematis och en massa annat vackert som duktiga trädgårdsmästare drivit upp åt mig. Får se om jag rentav får till det ikväll. Jag skall bara....

En fredag i Maj....

Alltså. Vilken dag vi hade igår. Så varmt att man (nästan) blev gnällig. Nej förresten. Verkligen inte gnällig. Eftersom jag hängde i trädgården med svärmor och min smått höggravida dotter en stor del av dagen, så var det säkert de som kanske tyckte att värmen blev lite väl påträngande;)

Vi tre, tillsammans med svärfar, krälade runt på alla fyra, för att säkra trädgården för vår lilla Tax, Stina the little queen. Så nu kan hon springa fritt i hela trädgården.

Så fantastiskt underbart det är den här säsongen. När träden slår ut i blom och vi har allt det underbara framför oss. Jag njuter så makalöst mycket. Det gör varenda en av oss, vilket blir väldigt tydligt på sociala medier så här års. Bild efter bild efter bild på blommande träd och påtande i trädgårdar. Helt fantastiskt härligt! Samtidigt undrar jag lite vart mina "kolla-in-här-frodas-skotten-snart-dax-att-plantera-ut-hela-härligheten-bilder" tog vägen. Jag som gick ut så hårt och köpte fröpåsar och var så otroligt pepp. Jag skall ta och svara på den fråga in i ett inlägg alldeles snart och visa lite bilder på hur det faktiskt blev med den saken..... Håll ut alla ni tusentals (well) som undrat.

Nu skall vi koncentrera oss på vad som faktiskt har blivit gjort tkr jag. Det är ju mkt roligare. Igår fick jag nämligen ändan ur vagnen och drog till Överjärva gård för att leta grindar. Jag har hängt på Blocket en hel del under våren, med inte hittat det vi sökte. Vilket jag iof trodde var ett par vackra gamla järngrindar. Men så blev det inte. Inte när jag ramlade över dessa gamla skönheter som stod och tryckte i ett mörkt hörn uppe på logen i den välfyllda byggnadsvårdsbutiken.

Visst är de helt makalöst vackra!? Det fanns två par och jag köpte båda. Maken sågade itu en av dem, så att han kunde förlänga och fylla igen hela grindhålet. Visst blev det bra. Lite snett och vint, men det passar ju på en flera hundra år gammal gård. Nu är frågan bara;måla eller bevara som de är?  Vi har ju målat vårt eget hus i falu-svart och planken runt huset skall målas ljust grå. Så jag har varit inne på att måla grindarna i samma kulör eller vita. Eller, som sagt, behålla dem i den gröna originalfärgen, som är linoljefärg? Vad tkr du?

Såhär ser det ut mot stallet. Det skall vi behålla falu-rött, medan svärisarnas hus, som skymtar tv, också skall målas falu-svart framöver.... Hm. Svårt....  Obs. Jag vet. Mycket ogräs och lite grus. Det blir nästa sak att ta tag i tror jag minsann.

Lunch-date med Ida......

 Idag, den dag då våren kom på riktigt, (ÄNTLIGEN lite sol och värme) har jag hunnit med två spännande lunch-möten på Bread&Table i stan. Det första, som bestod av himmelskt god Strömmings-wrap med potatisstomp,  (tack Emma) får jag säkerligen anledning att återkomma till framöver. Jag kan säga så här mycket; WOW. Vilken entreprenör. Men som sagt.... jag återkommer...

 Nu skall vi fokusera på lunch-date nr två. (nej jag åt inte dubbellunch;) Ida. Även hon en väldigt driven och målmedveten tjej! I ärlighetens namn så hade vi faktiskt intervjun för ett bra tag sedan. Dock tömde jag mitt minneskort inför vår resa till Frankrike härom veckan och då försvann bilderna jag tagit på denna vackra tjej tidigare. Så kan det nämligen gå....

2017 21:27

Nåja. Nu kör vi.

Vem är Ida Agemo?

Jag är 24 år gammal och frilansar för tillfället som inredningsstylist. Jag är passionerad över design och att skapa. Jag brinner även för kommunikation och framförallt samspelet mellan bild och text.

Du och din man Noah drog till Los Angeles år 2014. Vad gjorde ni där?

Vi studerade på en skola som kombinerade bibelundervisning med volontärarbete för att motverka Human trafficking. Vi arbetade på olika sätt för att nå ut till de utsatta på Los Angeles gator. Vi reste även till Kambodja och Thailand för att samarbeta med de organisationer som redan fanns på plats för att hjälpa dem som var fast i sexindustrin.

Vad får en 21-årig tjej, i den ålder då många börjar jobba på sin karriär, att lämna bekvämligheten och åka till andra sidan jordklotet för att jobba mot trafficking?

Det som driver mig är min önskan att få göra en skillnad för någon annan. Att göra något som är av betydelse.

Jag ville åka till en plats där sexindustrin var väldigt synlig och omfattande, för att få verktyg till att göra en skillnad hemma i Stockholm.

Vad var det för typ av arbete som ni besökte?

I Kambodja besökte vi bla ett dagcenter för pojkar som blivit sexuellt utnyttjade och ett dagis där kvinnor lämnade sina barn över natten medan de "jobbade" på bordeller.

I Thailand samarbetade vi med en organisation som hjälpte kvinnor och män ur sexindustrin genom att erbjuda gratis engelskalektioner, arbetsträning och andra typer av anställningar.

•Hur länge var ni där?

Vi var i Los Angeles i 3 månader, Kambodja 1 månad och i Thailand 2 månader.

•Hur såg en dag ut när ni befann er i Kambodja?

Vi gick upp 6.30 och tog en kall dusch, bara för att några sekunder senare vara lika svettig igen. Därefter åt vi frukost och begav oss iväg på Tuk Tuk till dagens destination. Att överleva i den galna trafiken var alltid dagens första mission.

Varje kväll åkte vi till ett night care. Vi lekte och sjöng med barnen som lämnats där över natten medan mammorna var ute på gatan och "jobbade".

•Det sägs att Human Traffiking är vår tids största slaveri, vilket uttryck tog det sig där ni var?

Det tar sig i olika uttryck beroende på vart i världen man befinner sig. Det kan se glamoröst eller miserabelt ut. En sliten bordell i Kambodja eller en strippklubb i Los Angeles.

Men oavsett uttryck är det som finns bakom ytan alltid en värld av övergrepp, missbruk & trasiga familjeförhållanden.

Vilket är ditt starkaste möte under resan?

På en bar i Chiang Mai lärde jag känna några unga kvinnor som jobbade där. Deras arbete gick ut på att locka in killar till barerna och sedan sälja sig till den som var intresserad. Trots våra språkskillnader lyckades vi konversera smått och jag fick lära känna en liten del av det som fanns bakom deras polerade yta. Det var tjejer i min ålder, med drömmar och förhoppningar om ett lyckligt liv. Men som på grund av olyckliga omständigheter i livet nu jobbade som prostituerade på en bar i Chiang Mai. 

Det slog mig en kväll att jag aldrig skulle vara den samma efter mötet med dem. Jag kände plötsligt ett ansvar att göra mig hörd för deras skull. Att kämpa för deras rätt till ett värdigt liv.

27 miljoner människor är fast i Human Traffiking, är det ens ngn idè att engagera sig?

Ja! Desto fler behöver stå upp för dem som inte kan stå upp för sig själva!

Hur kan lilla jag göra skillnad?

Jag tror att det börjar med medvetenhet och att våga lyfta frågan i sin omgivning.

Jag tror inte att många vet om att trafficking genomsyrar hela sexindustrin. Från porrfilmsindustrin till strippklubbar och eskortfirmor.

Inte många vet varför sexköpslagen finns och hur statistiken på sexköp ser ut i länder där den inte finns.

Efterfrågan är enorm så därför behöver utbudet bli större. När inte tillräckligt många vill sälja sin kropp för sex så tvingas människor in i sexindustrin. Genom tvång och manipulation.

Läs på och höj din röst för mänskliga rättigheter!

Att människor säljs som sexslavar på andra sidan jordklotet, det vet vi, men hur ser det ut i Sverige?

Det finns även i Sverige. Det sker på gatan, på strippklubbar, över internet. Ett tips för att få insyn i den svenska sexindustrin är att läsa polisen, Simon Häggströms bok "Skuggans lag". 

Hur kom ni på att ni skulle göra en serie prints?

När jag förstod hur trafficking är en bieffekt utav sexualiseringen av kvinnan i samhället så kände jag att jag ville lyfta problemet.

Idag porträtteras kvinnor ofta med fokus på yta och undermedvetet så säger det oss att det är där vi har vårt värde. Något jag själv växt upp med att tro.

Jag valde därför att göra en bildserie där kvinnor porträtteras för sina inre egenskaper och karaktärsdrag. Mitt mål var att lägga så lite fokus som möjligt på deras yttre attribut för att istället lyfta fram personen bakom. 

Berätta om namnet UNSTOPPABLE

Jag tror att när vi fokuserar mindre på vårt yttre och istället på att leva ut allt som finns på vår insida så kan inget stoppa oss från att nå våra drömmar! Jag tror att alla människor har något unikt att bidra med men vi behöver inse vårt eget värde för att våga ta steget.

Vad skulle du säga till en ung tjej som växer upp idag, med all den utseendefixering som vi matas med från alla håll?

Det är inte värt att lägga energi på att uppnå samhällets definition av skönhet. Det lämnar oss bara utpumpade och tomma. Med en känsla av otillräcklighet. 

Ditt värde sitter inte i att du har en instagramvärdig kropp utan i att du är du! De egenskaper och talanger du har, din förmåga att kunna påverka, förbättra och skapa.

Hur gör du själv för att inte ryckas med i hetsen över hur vi skall se ut, hur vi skall klä oss osv.

Jag försöker ifrågasätta allt jag matas med och inte utsätta mig för sådant som jag vet påverkar mig negativt. 

Men det är en pågående process. Vissa dagar känner jag mig stark, ifrågasätter och genomskådar. Andra dagar så misslyckas jag, känner att jag inte duger och försöker uppnå ett ideal.

Men jag går alltid tillbaka till min inre övertygelse om att mitt värde kommer inifrån. Och så börjar jag om igen. 

Vart kan man handla era prints?

På www.unstoppable.tictail.com

Vart går pengarna som ni får in på det ni säljer?

Till organisationen a21. Gå in på deras hemsida, www.a21.org och läs om allt fantastiskt dem gör för att rädda kvinnor, män och barn ur trafficking!

Vad drömmer du om just nu?

Just nu planerar jag ett nytt print till bildserien UNSTOPPABLE. Så håll utkik!

Jag drömmer om att på olika kreativa plattformar få kommunicera budskapet om vårt inre värde.

TACK Ida! För att du inte bara förfasas utan faktiskt gör något. Tack för att du står upp och talar för den som inte själv har någon röst!