fredag 6 oktober 2017

Idag är det bla detta jag vilar ögonen på. Mitt sängbord. Halsen river och huvudet dunkar. Höstens första förkylning har anlänt via maken. Jag är svårt döende.
Det är alltid värst innan det bryter ut liksom. Känns som att man har 40 graders feber, minst, och så visar tempen på 37,4. Well. Det är iof en grad över min normala temp. 
Nåja. Jag har fått väldigt mkt bra gjort, där jag ligger och suger på Strepsils.
Mejlat, skickat in texter och planerat en massa framåt. 
Alltså. Vad jobbigt det är när man håller på med något väldigt bra och roligt, som man inte kan prata om. Men snart så skall jag inviga dig i vad som bla upptar min tid just nu.....

Har även passat på att kolla igenom gamla bilder. Mycket är sig likt, som vårt älskade plåtskåp i hallen, men mkt ser också ganska annorlunda ut.
 Inte minst i vardagsrummet. Vår enorma svarta hörnsoffa, som vi köpte för dyra pengar för typ 10 år sedan, har flyttat ut. Så även mattan. Vi har inte hittat någon ny ännu. Det är svårt med mattor tycker jag. De ger verkligen karaktär och stil till ett rum, så det gäller att det blir rätt.
Vi har inte riktigt bestämt ännu vilken stil vardagsrummet skall få, så därför får det vänta.
Vi har en supersnygg, grå soffa som vi flyttat ned från ovanvåningen. Frågan är om den skall få vara kvar, tillsammans med olika fåtöljer. Eller skall vi köpa en ny hörnsoffa i grått?
                       Eller kanske två i sammet i en helt annan färg? Turkosblå? Eller mörk grön?
                         Äldsta dottern Ellen vill gärna ta över den stora grå som vi har nu. Till nya radhuset som de får nycklarna till idag! (superkul) Well.... Let´s see... No hurry.
 Övervåningen är också under förändring. Numera är den vänstra dörren i bild igen-bygd. Badrummet håller på att bli dubbelt så stort, så nu går väggen nästan ända fram till den högra dörren.
Jag är lite sugen på att få bort allt det vita och tapetsera istället. Och kanske flytta in den blå soffgruppen i sammet, som jag ärvt efter farmor. Vi får se. Vi får se.
Köket är dock sig likt. Där blir det snart fredagsmiddag med lilleman, mormors hjärta, och hans mamma. Hon är också superförkyld och maken jobbar kväll, så då blir det mys hos oss. Morfar och mormor (skall jag någonsin vänja mig vid det epitetet. Det låter så väldigt gammalt. Fast jag älskar det) tackar inte nej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar