Jag hade börjat mitt hälsosamma pizza-inlägg redan igår, men kom liksom av mig. Allt kändes oväsentligt. Plötsligt var terrorismen inte bara en rapportering på tv, långt borta. Plötsligt handlade det om oss. Skräcken över vart vänner och familj befann sig just nu? Var de oskadda? Sonen befann sig i säkerhet, på jobb i Syd Afrika. Men hans Ida? Vart fanns hon? Eftersom de har lägenhet mitt i city så var sannolikheten att hon befann sig i närheten av dådet ingen överdrift. "jag är hemma" kom svaret tack å lov på sms.
Yngsta dottern hade haft funderingar på att gå tidigare, eftersom det var fredag, men satt "inlåst" på Acne Studios huvudkontor i Gamla Stan, där hon jobbar. Innan man visst om det var fler attacker på gång uppmanades alla i innerstan att hålla sig inomhus.
Känslan av maktlöshet över pendeltrafiken som plötsligt stängdes av, avspärrad citykärna och uppmaningen att inte ta sig till stan om man inte måste, som gjorde att vi inte kunde få vår dotter i säkerhet förrän många timmar senare.
Ändå var vi långt ifrån upplevelse från dem som faktiskt befann sig på Drottninggatan de där fasansfulla minutrarna. Långt ifrån den verkliga skräcken.
Detta gör såklart att det är lättare att ta till sig all kärlek som faktiskt spreds direkt efter dådet. Vanliga människor som öppnade sina hem under #openstockholm på socialmedier. Andra som ställde upp med sina bilar och körde hem främlingar, när lokaltrafiken stängdes ned. Helt fantastiskt att se!
På Instagram och Twitter spreds bilder på vår älskade huvudstad under taggen #prayforstockholm
I krissituationer är det intressant att se hur vi människor, även de som annars säger att de inte har någon tro på Gud, rent instinktivt vänder sig till sin skapare. Under dagen har jag fått sms, från vänner som vanligtvis inte går till kyrkan, med orden "imorgon ses vi i kyrkan". Känner du samma, eller bara är nyfiken, är du välkommen till min kyrka Hillsong, som du kan läsa mer om
här. Om inte annat är det skönt att komma tillsammans och finna styrka och tröst.
Trots allt; Livet måste gå vidare. Det är ju det som är det viktigaste i det här hemska. Att vi inte låter oss skrämmas till ett liv i fruktan. Då har ondskan vunnit på riktigt.
Så här kommer receptet på den supergoda pizzan käre maken bakade härom kvällen. Ja, för det är han som är kocken här hemma. Han älskar att laga mat och det är jag väldigt nöjd med. Jag slipper väldigt gärna nämligen....
Botten gjorde han helt glutenfri och utan kolhydrater. Grunden var Fiberhusk som ni ser på bilden. Här kommer receptet;
- 200 g riven parmesan (Tips är att ta hälften riven mozzarella och hälften parmesan)
- 8 ägg
- 1,5 dl vispgrädde
- 4 msk fiberhusk
- 2 tsk bakpulver
- Lite salt
- Sätt ugnen på 180 g.
- Vispa ägg fluffigt. Vispa sedan ner fiberhusk, grädde och salt. Blanda sist ner osten. Låt stå ca 5 minuter. Fördela degen på två plåtar. Tips! Jag blöter mina händer och plattar sedan ut degen.
- Grädda i ugn ca 15 minuter.
- Fördela önskat pålägg på bottnarna och grädda i 250 g tills osten smält och allt fått fin färg!
Påläggen som min kock valde att lägga på bottnarna var färsk svamp,skivad, rökt kalkon och hackad röd lök. När pizzan var färdig i ugnen toppade vi den med färsk Ruccola och lite olivolja. Ett tips är att göra degen riktigt, riktigt tunn. Även att följa tipset om att byta ut hälften av Parmesanen mot Mozzarella. Det gjorde vi och det blev väldigt gott! Min tanke var att strö hackad Hasselnöt som topping. Det kom jag dock på först när pizzan redan var uppäten..... Nåja.
Smaklig spis och trevlig lördag kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar